Har haft mina två avskedsmiddagar och har insett vilka underbara människor jag är omgiven av! Det är så nära nu och det är helt sjukt.. Ska verkligen lilla jag åka och hur f*n ska jag klara det?? Och hur tänkte jag när jag trodde det skulle gå hur bra som helst att lämna min älskade pojkvän ett år? Fanns möjligheten så skulle jag nog bangat vid det här laget men det går ju inte nu. Det kommer bli jävligt läskigt, hemskt, nervöst men också spännande och förhoppningsvis sjukt kul. Snart ses vi USA!