Torsdagstankar

Vad knäppt det är att jag som egentligen har så himla mycket att berätta inte ska kunna klämma ur mig lite mer än bara bilder på allt roligt som händer.  Samtidigt så snurrar så mycket tankar i mitt huvud så jag vet inte vart jag ska börja. När vi var i CA så sa Niklas till mig ”Fattar du hur bra du har det eller?”. Tänk vad rätt han har men själv så är jag för dum för att förstå det. Nu är jag i alla fall så himla glad att jag åkte hur gärna jag än ville vända där på Arlanda. Jag är så tacksam för allt jag får vara med om och skulle rekommendera varendaste en som har chansen att åka att inte tveka för en sekund! Att bo hos familjen man jobbar hos är visserligen påfrestande. Att vakna tidigt på morgonen när man är ledig av att någon studsar basketbollar på våningen över är inte det roligaste och man kan inte tänka att man tar reda på disken morgonen efter istället. Men ändå så är det så speciellt att få ha blivit en del av en annan familj. Det är speciellt när barnen så gärna vill ha med mig på saker, idag ringde en av tjejerna och tjöt ”We’re going to the pool!! Can you come??” och så besvikna de blev när jag inte kunde följa med till The lake house förra helgen.  


Hur bra jag än har det så går det ändå inte att ignorera käftsmällarna av hemlängtan som kommer ibland. Imorgon är det begravning hemma och jag vill såklart vara hemma och ta farväl till en person som betytt mycket för mig. Istället ska jag skjutsa Sofia till flygplatsen som åker hem till Sverige, bli lämnad ensam och för första gången när jag är här inte ha något speciellt datum att räkna ner dagarna till.


Nej, vissa dagar är tyngre än andra och jag önskar att jag var hemma men ändå så är jag så glad att jag åkte och får vara med om så mycket roligt det här året.


Kommentarer
Postat av: Sofie

Åh, jag vill också åka och göra nåt sånt. men hur klarar du och din kille er? Jag har också kille och jag har så svårt att tänka mig att vara utan honom så länge.

2012-06-01 @ 14:17:17
Postat av: Ingrid

Skickar dig många kramar! Du var med på begravningen när ditt brev lästes upp. Prästen var rörd och stakade sig ett par gånger. Var glad över att du inte är här nu. Det ösregnar och är fem grader, dock pluss det får vi vara glada för!

2012-06-02 @ 18:55:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0