Imorse var det max 10 grader ute och mitt 6-åriga värdbarn gick med korta shorts till skolan för att det hade minsann mamma sagt var okej (det ska bli mycket varmare senare idag). Så när vi cyklar hemifrån så känner jag mig som en hemsk au pair och undrar vad alla föräldrar och lärare ska tänka om mig som inte klär på ungen när det är kallt ute. Samma sak den dagen då det regnade så mycket, jag gjorde ett tappert försök med gummistövlar men när två av tre inte ens äger ett par så gick det inge vidare.

Vart jag vill komma är att jag egentligen inte alls behöver oroa mig. När jag kom till skolan så såg jag inte en endaste unge med långbyxor och många med bara T-shirt. Här har de inte alls samma "klä-dig-efter-väder"-klädkod som hemma i Sverige och jag har inte vant mig med det än. Folk går ut utan jacka när det är minusgrader för de kliver i princip aldrig ur sina bilar (dom har ju drive-thru till allt..) och ungarna klär knappt på sig när de går till skolan för skulle det vara så att det är kallt/snöar/regnar då har de helt enkelt rasterna inomhus. Så här känner jag mig som en riktig viking som kan predika som äldre generationer brukar att "på min tid var man minsann inte så bortskämda..." och "tänk vad bra ni har det för hemma i Sverige så..." osv. Fast egentligen så tänker jag på alla raster man blivit utslängd och lidit av kylan och är riktigt avundsjuk på de här lyckliga barnen..

Avslutar med en söt liten bild på vad jag hittade i torktumlaren imorse när jag skulle vika tvätt...