Tre månader skulle det ta innan jag fick tummen ur röven och fixade mig ett gymmedlemsskap, haha. Men bättre sent än aldrig, eller hur? Jag trodde det skulle bli så enkelt som att gå fram och säga "Hej, jag vill ha ett månadskort", betala och börja köra men så lätt skulle vi ju inte ha det! Jag fick sitta och prata om vad jag ville få ut av min träning, blablabla, få rundtur, prata priser osv. När jag var klar med det så fick jag bli tränad av en personlig tränare. Eller först så skulle jag vägas, mätas både på längden och mängd kroppsfett och sen bli utfrågad igen. Seeen efter jag vet inte hur länge så fick jag till slut börja träna. Jag fick köra en massa olika övningar och det var inte så farligt jobbigt. Det var skönt att ha någon som sa åt mig vad jag skulle göra i alla fall. Efteråt så tackade jag nej till att fortsätta med att ha en personlig tränare eftersom min au pair-budget inte riktigt tillåter det, men jag tror han gillade mig för jag lovade att jag skulle komma tillbaka imorgon och då ska vi tydligen köra överkropp och bål. Gratis personlig träning tackar man ju inte nej till?