Nu är jag tillbaka i Cincinnati igen och mamma och pappa ska nu sitta på ett plan hem mot Sverige. Det var underbart att få träffa dom igen men tiden tillsammans gick alldeles för fort. Nu får dom åka hem med en massa kramar och hälsningar till alla från mig. Extra många till Nova och Sally och till min dumma syster som stannade hemma för att spela hockey istället.......

 

Och som efter varje besök till en av USA:s alla häftiga storstäder så förbannar jag mig själv lite för att inte ha övervägt matchningarna jag hade i dessa städer, ååh vad häftigt det hade varit att bo där!

 

Fast nääää, jag har min underbara, bästa värdfamilj och hade inte kunnat haft det bättre nån annanstans. När jag kom hem och klev innanför dörren så fick jag direkt en stor kram av min nyblivna 7-åring (och 10 000 pussar av hundarna) och då slog det mig hur mycket jag saknat dom den här veckan. Tiden här rinner iväg så snabbt och tanken på att jag snart kommer lämna dom är för jobbig att ens tänka på. Om man ändå kunde klona sig själv... eller teleportera kanske?